Morgon i Jenin - Susan Abulhawa

Morgon i Jenin är en sådan bok som jag såg överallt ett tag. Jag jobbade på Pocket Shop när den släpptes i pocket och ibland kändes det som att det var den enda boken jag sålde under ett helt arbetspass. Sedan kom kunderna tillbaka och ville ha böcker i samma stil att läsa vidare i. Den lockade aldrig mig särskilt, även om jag gärna vill läsa romaner som utspelar sig i Israel och Palestina, men nu blev jag tvungen att läsa den till min bokcirkel.

Morgon i Jenin börjar i nutid med Amal som rest till Palestina med sin dotter. Därifrån får vi resa tillbaka i tiden till hennes gammelfarmor och farfar och sedan får vi följa hela hennes familjs historia fram tills nutid. Det är dock inte bara hennes familjs historia, utan det är också historien om den såriga Israel-Palestina-konflikten.

Jag anade att den här boken inte skulle falla mig i smaken, men jag försökte ändå läsa den med ett öppet sinne och gjorde understrykningar och anteckningar som jag ville ha med mig till bokcirkeln. Trots detta föll inte hantverket mig alls i smaken. Språket var för klychigt och utbroderat, ibland kändes det som Paulo Coelhos språk och det klarar jag bara inte av, men det största problemet jag hade var med själva uppbyggnaden av boken. Ibland skriver Abulhawa i första person och ibland i tredje person, men bytet är inte motiverat av historien på något sätt. I första person är det oftast Amal läsaren får följa, men ibland hennes bröder eller föräldrar. När sedan Abulhawa byter till tredje person är det fortfarande ett perspektiv som följer Amal och hennes begränsade uppfattning, men ibland är berättaren allvetande (t.ex. när konflikten skildras). Jag förstår att tanken är att i första person ska vi få ta del av personen vi läser om. Vi ska få komma närmare, in på skinnet, få höra tankar och känna känslor. Men samma tankar och känslor skildras även i tredje person, så jag förstår inte alls motivet till bytet. Detsamma gäller hoppen i kronologin. Det är tydligt att Abulhawa är en palestinsk författare med en palestinsk agenda och hon hoppar i kronologin, vilket gör att man som läsare ibland blir manipulerad av detta och inte får den objektivitet som man kanske eftersöker. Det som är sympatiskt och som Abulhawa gör bra är dock att de israeliska personerna hon har med skildras mänskligt; hon låter sig inte falla ner till att skildra schablonkaraktärer trots att hon skulle kunna göra det.

Däremot gillar jag att Abulhawa är palestinsk och berättar en palestinsk historia. Jag tycker att det saknas palestinska berättelser i vår litteratur och jag välkomnar gärna fler. Jag är helt klart inte tillräckligt insatt i konflikten och tidigare har jag mest hört de israeliska perspektiven och Morgon i Jenin gav mig verkligen en bredare bakgrund till konflikten, även om själva historien till mångt och mycket också är fiktiv (dock har hon en lista på referenslitteratur längst bak om man vill bredda sin läsning). Det var också denna tematik vi diskuterade mest i bokcirkeln. Det är väldigt tacksamt att diskutera sådana stora ämnen som krig och fred, kärlek och hat, vilket gör Morgon i Jenin till en tacksam bok att diskutera tillsammans med andra.

Morgon i Jenin (Mornings in Jenin)
Susan Abulhawa (övers. Niclas Nilsson)
Norstedts
2011 (ursprungligen på svenska 2010)
383 s.