onsdag 27 juli 2016

Homegoing - Yaa Gyasi

"När Ta-Nehisi blurbar en bok läser Frida den" måste vara ett av mina nya motton tydligen. Så fort jag hörde talas om Homegoing av Yaa Gyasi och att Ta-Nehisi Coates rekommenderade den varmt kunde jag inte göra annat än att reservera den på biblioteket.

Homegoing är Yaa Gyasis debutroman och i den får vi följa ättlingarna till två systrar i Ghana på 1700-talet. Effia och Esi är halvsystrar, men har aldrig träffats och dessutom är de födda i två rivaliserande stammar, Asante och Fante. Effia bor i Fanteland och blir bortgift till en mäktig vit brittisk man som styr över slavhandeln medan Esi som bor i Asante blir tillfångatagen, säljs till britterna och sedan såld som slav till USA. Därifrån får man sedan följa ättlingarna till Effia och Esi och hur deras blodslinjer tar helt olika, men ändå samma vägar emellanåt. Effias ättlingar bor kvar i Ghana och läsaren får inte bara historien om Effias ättlingar, utan också till viss del historien om Ghana. Esis ättlingar får däremot kämpa i USA genom inbördeskriget där och den medborgarrättsliga rörelsen för att svarta ska få samma och lika rättigheter som vita.

Vartannat kapitel i boken handlar om en ättling till Effia och det andra om en ättling till Esi, vilket gör att vi bara får ett kapitel för varje ättling. Jag förstår varför Gyasi valde att berätta sin historia så. Hon vill visa på en ätts historia under tre hundra år, vad som har hänt och hur det påverkar oss än idag. Dock ville jag gärna läsa mer om vissa karaktärer, visst att de dyker upp ibland i de övriga kapitlen, men jag hade gärna sett att vissa karaktärer fått en hel roman. Då försvinner ju förstås hela anspråket med just den här romanen, så jag förstår varför det inte blev så, men ibland tar det flera sidor att lokalisera sig i tiden och vem som är släkt med vem och när man väl lärt känna karaktären är det dags att säga hejdå. Ibland blev läsningen ryckig på grund av detta, för när man väl fått upp farten och intresset så blev man tillbakaslungad för att lära känna en ny person istället.

Det är ett stort och otroligt viktigt projekt Gyasi har tagit sig an och i efterordet till boken står det att det har tagit sju år att skriva boken. Det kan jag mycket väl förstå eftersom det inte bara är multipla händelseförlopp hon måste väva ihop, utan hon beskriver Ghanas historia och historien om de svarta i USA mycket detalj- och faktarikt utan att det känns som att man läser en historiebok. På ett sätt tycker jag att den här romanen är minst lika bra som alla de stora amerikanska romanerna som med jämna mellanrum publiceras och som gör anspråk på att beskriva landets historia. Även om jag snarare tycker att huvudvikten ligger på relationen svarta-vita i världen, så är ju faktiskt detta även USA:s historia.

Eftersom jag också är ett barn av mitt tid, min kultur och min uppväxt, så får jag erkänna att mycket av det som Gyasi beskriver i boken är okänt för mig. Jag som vit har aldrig varit diskriminerad på grund av hudfärg (däremot som kvinna, som Gyasi också beskriver skickligt) och eftersom jag är född och uppvuxen i Sverige och Europa så har min historieundervisning också varit eurocentrisk. Därför välkomnar jag alltid böcker som ger mig alternativa historieskrivningar. Ett av de starkaste ögonblicken för mig under läsningen var kapitlet om Yaw, en av Effias ättlingar, som är lärare i historia i Ghana. Han välkomnar nya elever och pratar om historieskrivning och säger bland annat

We believe the one who has the power. He is the one who gets to write the story. So when you study history, you must always ask yourself, Whose story am I missing? Whose voice was suppressed so that this voice could come forth? Once you have figured that out, you must find that story too.

Och det är det Gyasi gör med den här romanen. Hon ger oss berättelserna från de som vi inte möter i våra historieböcker. Jag minns att vi läste om slavhandeln, men bara ackompanjerat med kartor med pilar på hur de åkte. När man läser kapitlen om hur de blev behandlade och hur det påverkade deras liv och deras barns liv så förstår man på ett helt annat sätt, historien blir levande och på så sätt också mycket starkare och mer gripande. Detta är de förtrycktas historia. De historierna som det är vår uppgift att söka efter så att vi kan komplettera vår eurocentriska, patriarkala historieskrivning.

Jag kan inte hitta någon information om att något svenskt förlag köpt rättigheterna ännu, men jag hoppas och tror att det kommer att ske snart.

Homegoing
Yaa Gyasi
Alfred A. Knopf
2016
320 s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar