Between the World and Me - Ta-Nehisi Coates

Hade det inte varit så att jag haft en tung vecka på jobbet och inte orkat läsa något under veckodagarna hade jag slukat denna lilla pärla till bok i ett nafs. Det här är verkligen obligatorisk läsning (för att citera Toni Morrison på omslaget).

Ta-Nehisi Coates är en amerikansk journalist och författare som i denna bok skriver ett brev till sin son där han förklarar hur han ser på världen. Specifikt hur det är att bo i USA och vara en svart man. Upprinnelsen till boken är Coates sons reaktion på att Michael Browns mördare går fri eftersom han var polis. Samori, Coates son, går in på sitt rum och gråter och Coates står utanför.

I came in five minutes after, and I didn't hug you, and I didn't comfort you, because I thought it would be wrong to comfort you. I did not tell you that it would be okay, because I have never believed it would be okay.

Essän som följer därefter är inte ett försök att förklara för Samori att allt kommer att bli okej utan han beskriver sin väg genom livet och hur han kommit att uppfatta världen. Boken spänner över Coates liv, från tidig tonår till idag och vi får uppleva hans ständiga identitetssökande. Vem är han? Vem är han som svart människa jämfört med de som uppfattar sig som vita? Han beskriver USA:s historia från inbördeskriget när slaveriet upphörde och de svarta fick sin frihet till nutid och jag gråter när han skriver till Samori:

Never forget that we were enslaved in this country longer than we have been free.

Han nyanserar framför allt den amerikanska drömmen och menar att den är uppbyggd på de svartas kutade ryggar genom plundring och våld.

 

The Dreamers accept this [polisvåldet och mord av svarta] as the cost of doing business, accept our bodies as currency, because it is their tradition. As slaves we were this country's first windfall, the down payment on its freedom.

Genom hela boken pratar Coates om den svarta kroppen. Ibland är den svarta kroppen något kollektivt. Alla svarta kroppar i USA är en enda svart kropp som tar skada varenda gång övervåld från polisen sker mot en av alla svarta kroppar. Ibland är den svarta kroppen Coates egen svarta kropp, eller Samoris. Coates uppmanar Samori att vara aktsam om sin egen kropp för det är ingen annan som är det. Här hade det varit intressant om Coates också skrivit något om svarta kvinnor. Svarta kvinnor måste inte bara tänka på sin svarta kropp, utan även sin kvinnokropp och är därför dubbelt utsatta. Nu utger sig inte Coates för att ta något kvinnoperspektiv och vi får inte heller låta honom vara en talesperson för en kollektiv svart kropp, men det hade varit bra om han nyanserade resonemanget om svarta kvinnor mer än att i princip säga att de har det värre och sedan gå vidare. För en bra utläggning om det här kan man med fördel läsa Brit Bennets recension i New Yorker.

 

Oavsett detta är Coates bok helt klart den viktigaste boken jag läst i år. Kanske någonsin. Jag har fotat varenda sida på grund av att allt han skriver är så himla viktigt och jag vill citera det i min läsdagbok. Jag uppmanar er alla att läsa den nu.

Between the World and Me
Ta-Nehisi Coates
Spiegel & Grau
2015
176 s.