Såhär i examensarbetestider är det svårt att få läsro (obefintlig) och att göra något annat än att sitta på kammaren hela dagarna, men då är det tur att det finns lite festliga evenemang att gå på (det vill säga om man orkar att gå på dessa). Den 14:e april kom Sarah Waters till Uppsala och eftersom jag studerar i denna förnämliga stad ville jag inte missa detta tillfälle.
Jag är ett stort fan av Waters tegelstensromaner och håller The Night Watch högt bland mina favoritböcker, således kände jag mig tvungen att stanna i Uppsala efter seminariet för att gå på evenemanget på Uppsala stadsbibliotek i regi med Uppsala English Bookshop. The Paying Guests, Waters senaste roman som hon var i Sverige för att marknadsföra, har jag ännu inte läst långt i. Trots att jag började för över en månad sedan när jag var på spa i ödemarken i England (Thorpe-Le-Soken) har examensarbetesångest kommit emellan. Jag gillar dock det jag hittills läst och tycker det uppfyller mina förväntningar på en Watersroman: välresearchat och detaljbeskrivningar som är så tydliga att jag direkt transporteras till det London hon skriver om.
På Uppsala stadsbiblioteks scen började Waters först med att läsa ett utdrag från boken, en passage som jag redan läst, som tur var. Efter det välkomnades Helena Dahlgren upp på scen för att samtala med Waters och det blev ett mycket bra, om än kort, samtal. De mest intressanta samtalsämnena var när de pratade om LBGQT-historia och hur det på ett sätt kanske var enklare att som kvinna vara lesbisk förr i tiden därför att det inte ens fanns på folks radar att två kvinnor skulle kunna älska varandra. Waters pratade också om hur hon researchar, vilket var en dröm för mig som älskar att läsa och prata om skrivande och hur det går till. Nu skriver jag inte mer än dagboksanteckningar, men frågor kring skrivande har alltid fascinerat mig. Precis som i Lundströms bokradio pratade Waters också om hur hon som liten hade velat bli arkeolog och hur hon på sätt och vis är det idag när hon "gräver upp" okända livshistorier och berättar dem för oss. Jag gillar tanken på en författare som arkeolog, någon som gräver upp för oss hittills okända öden.
Som sagt anser jag att samtalet avslutades alldeles för tidigt, men å andra sidan hade jag kunnat lyssna på Sarah Waters och Helena Dahlgren hela natten lång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar