Tusen gånger starkare - Christina Herrström

Jag vill så gärna gilla den här boken. På pappret innehåller den många teman som jag gillar, till exempel feminism. Ordet nämns såklart inte (ofta i alla fall), definitivt inte på baksidan, för är det något jag vet från mina år i bokhandel så är det tyvärr att feminism, f-ordet, avskräcker folk (nu är det inte meningen att jag ska inleda en lång harang om hur feminism borde vara ett ord som snarare inger hopp än skräck, men detta är varken tiden eller platsen). Däremot beskriver Herrström på ett lättillgängligt och förstående sätt de strukturer och system som skapar och återskapar könsroller utan att använda ordet feminism särskilt ofta.

När den nya tjejen Saga börjar i Signes klass, en årskurs nio, tar hon med sig ett bredare perspektiv på världen än det som blivit gällande i Signes klass och skola. Lärarna tycker till en början att Saga är en frisk fläkt som kan hjälpa tjejerna att "ta plats" (ständigt denna skuldbeläggning på offren), men när hon går utanför ramarna för vad en tjej får och bör göra i klassrummet börjar hon snarare anses vara ett problem än en tillgång. Helt plötsligt upplevs hennes världsvana och beresthet som en motgång och som ett dåligt inflytande över klassen. Den tystlåtna Signe som tidigare varit dörrmatta för både klasskamrater och lärare får ett bryskt uppvaknande och inser att det sättet som hon och övriga tjejer behandlas på i skolan inte är okej.

Tyvärr upplever jag karaktärerna som sekundära och platta. Det som driver historien framåt är främst Sagas kamp mot de inbitna strukturer som klassen (och samhället) socialiseras in i. Det är en bra och intressant berättelse, men jag saknar välrundade karaktärer som inte endast har ett karaktärsdrag som gör att det hela blir lite karikatyrartat. Visst förstår jag poängen i att måla upp en svart-vit bild av hur det är med hjälp av karikatyrer, men jag hade engagerat mig mer om världen som Herrström beskriver hade varit lite mer komplex. Signe, som visserligen växer i bokens sista sidor, är samma karaktär boken igenom och gör ingen större utveckling, vilket gör mig oengagerad.

Det som är mest intressant med den här boken är dock att diskutera den med mina elever i årskurs sju. De beskriver att de stundtals blir behandlade som Saga och Signe och att vissa scener skulle ha kunnat utspelats i deras eget klassrum. Det gör mig ledsen att höra elevernas beskrivningar, men samtidigt hoppas jag att de genom att läsa boken fått perspektiv på sin egen situation och verktyg att kunna hantera den. För mig är det den största behållningen vid läsningen av Tusen gånger starkare.

Tusen gånger starkare
Christina Herrström
Månpocket
2010 (pocket, ursprungligen 2006)
217 s.