tisdag 17 februari 2015

All the Bright Places - Jennifer Niven

Goodreads beskriver All the Bright Places som en blandning mellan The Fault in Our Stars och Eleanor and Park, vilket fick mig att bli lite skeptiskt inställd då det är två böcker som jag tycker mycket om. Visst finns det likheter i och med att alla böckerna tar upp ämnen som rör döden, misshandel och mobbning men jag tycker också att det är farligt att sätta sådana etiketter på böcker för den här boken är sin egen.

Boken handlar om sjuttonåringarna Violet och Finch som möts när de båda står på kanten till skolans klocktorn. Det är en allvarsam inledning som sätter tonen för boken, trots att de båda tar sig ner från kanten rent fysiskt är de fortfarande kvar där psykiskt när de försöker komma underfund med att leva vidare efter ett syskons död (Violet) och att överhuvudtaget hitta viljan att överleva (Finch). Det är väldigt allvarliga teman Niven behandlar, men jag tycker att hon klarar balansen mellan livet, döden och humor utan att bli melodramatisk väldigt bra och det blir aldrig för lättsamt, så som jag ibland tycker att ungdomsböcker som behandlar dessa teman kan bli.

Styrkan i boken tycker jag är Nivens beskrivning av hur det är att vara deprimerad och självmordsbenägen. Det märks att hon har erfarenhet av depression och hur den manifesterar sig och det känns aldrig falskt eller påhittat. Utan att bli alltför privat i en recension (även om jag tycker att de bästa recensionerna är de som också utelämnar en del av recensenten) så har jag erfarenhet av att leva med nära och kära som hanterar problematik vad gäller depression och ångest och jag känner speciellt igen mig i Violets handfallenhet när hon försöker navigera möjliga vägar för att hjälpa Finch. Finchs största rädsla är att få en etikett (hans skolkurator försöker varsamt gå in på bipolaritet) eftersom man inte blir en mänsklig person längre utan en sjukdom.

Labels like "bipolar" say This is why you are the way you are. This is who you are. They explain people away as illnesses.

Faktum är att psykiska sjukdomar är stigmatiserade i dagens samhälle och det är inget vi talar om öppenhjärtat eller lättsamt. Emmy Rasper skrev en mycket bra krönika innan jul där hon menar att vi måste börja prata mer om hur det är att ha psykiska sjukdomar och framför allt hur vi som samhälle talar om dem. Att det är en sjukdom som de andra, bara att den inte syns. Finch tänker väldigt mycket på det faktum att han inte vill ha en diagnos därför att ingen förstår psykiska sjukdomar just för att de inte syns.

The fact is, I was sick, but not in an easily explained flu kind of way. It's my experience that people are a lot more sympathetic if they can see you hurting, and for the millionth time in my life I wish for measles or smallpox or some other recognizable disease just to make it simple for me and also for them.

Psykisk ohälsa och självmordstankar hos ungdomar får inte bli elefanten i rummet. Detta är något vi måste tala öppet om, därför är det så skönt att ungdomsböcker som Nivens behandlar dessa ämnen och gör det med den varsamhet och det allvar som krävs.

Trots bokens tunga teman är det också en kärlekshistoria som är vacker i allvaret och till och med humoristisk i sina delar. Det är en välavvägd balans mellan de tunga passagerna om döden och de som handlar om att leva livet i nuet. Jag hoppas verkligen att något svenskt förlag kommer att ge ut boken för den behövs.

All the Bright Places
Jennifer Niven
Penguin
2015
400 s.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar